Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
413
eller tiden 180—200 till N. Testamentets allmännast
erkända Kanon hörde:
1) de fyra Evangelierna ocli Apostlagerningarna.
2) Valdus’ bref, alla tretton.
3) första Petrus’ bref (ehuruväl Fragmentet saknar
detta), samt första Johannes’ bref.
4) Apokalypsen (ehuruväl Peschitto saknar den).
Dessa voro således vid den tiden o(.ioXoyov(.ieva. Till
den tidens àvriXeyö(.ißva hörde således
1) Hebräer brefvet.
2) Judas’ bref.
3) andra oeh tredje Johannes’ bref.
4) Jakobs bref.
5) andra Petrus’ bref.
C. Det slutliga fastställandet af N.
Testamentets Kanon: 200—393.
De förarbeten, hvaraf under denna period detta
fastställande under tidernas lopp förmedlades voro:
AA. Origenes’ och hans skolas Kanon.
Det resultat, hvartill man under de tvenne första
århundradena hade kommit, underkastades åter af Origenes,
denne den teologiska forskningens fader, och med ledning
af den historiskt och dogmatiskt gifna traditionen förnyad
pröfning. I det väsendtliga stannade dock Origenes vid de
antaganden, som under tiden närmast före honom kommit
till stadga. I likhet med Irenäus, Tertullianus och
Klemens Al. nyttjade han benämningarna svayyéliov och
un:ÖGToXog, men jemte dessa äfven den det hela i sig
innefattande benämningen Qjmiyri ötad-if/.q, som också
sedermera blef, på de förras bekostnad, den mest vanliga.
Vid den af Origenes yttermera faststälda kanon förblef
man ock ända in på 300-talet, undantagandes blott, att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
