Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
423
är i allas mun, men vi af detta innehåll på samma gång
förstå, att det är sådant, hvaraf menniskans allra
innersta hjerteböjelse främjas, vi då ock hafva förstått hela
orsaken till dess hastiga utbredande och den makt, den
på sinnena utöfvar. Det är då, såsom när vi stå vid en
strand och se ett skepp, der seglen äro allesamman hissade,
från det nedersta till det öfversta, från det största till det
minsta, der allt sväller af en stark, väldig medvind. Vi
se det ila med stor hastighet fram öfver vågorna, och
undra ej derpå: der är medvind. Men vi se der också
ett annat skepp, som går i en alldeles motsatt riktning,
ett skepp af annan konstruktion och beskaffenhet: der
finnes icke ett enda segel, det går rakt emot vinden, och
likväl ilar det fram öfver djupet med ännu större
hastighet, än det förra. Ocli strax sluta vi, att det, hvaraf detta
skepp föres framåt, är, icke vindens makt, utan något
annat. Vi tänka, att der måste i det inre finnas en
inredning, finnas verktyg starka nog, för att frambringa
denna verkan, ett maskineri så uttänkt och bygdt, att af
dess kraft det hela kan med ilande fart drifvas fram emot
den häftigaste storm. Så är det ock med det
ifrågavarande Skriftordet. Vi stå vid stranden af det stora
verldshafvet och se, huru det skeppet ilar fram der, hvarest
hela verlden reser sig i stormväder upp deremot, der,
hvarest det tyckes vara i beständig fara, att af de
tygellösa vågorna blifva i afgrunden begrafvet. När vi se,
huru det går alltid emot stormen, och dock alltid med
skyndsamhet drifves framåt, då lyftes vår tanke
oemotståndligt från jorden och från allt hvad i menniskan är.
Vi förstå, att det är ingen menniskomakt, utan Herren
Gud, den osynlige, höge, allsmäktige, som drifver detta
verk, ocli vi känna oss manade, att tillbedjande utropa:
"Du, allena Du, är värdig att hafva kraft och rikedom och
visdom och starkhet, ocli ära och pris och lof."
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
