Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
skap och den frihet hans oberoende samhällsställning ga’f
honom. Dessutom bar han i sitt hjärta en idealbild, från
hvilken han icke kunde lösgöra sig: bilden af sin aflidna
mor. Blott den som liknade denna sköna, högättade kvinna
skulle kunna vinna hans hjärta, blott hon skulle få fästa
de dyrbara familjejuvelerna kring sin hals och sina armar.
Dessa tankar och föresatser hade stigit upp inom hononi,
och han hade oförbehållsamt uttalat dem alltsedan den tid,
då det Falkensternska själfmedvetandet började att
individualiseras af hans naturs sammansättning af kallt öfvermod
och en skygg, omsorgsfullt dold längtan efter en djup
och stark kärlek. Och då åren gingo utan att medföra någon
förändring i hans yttre förhållanden, fingo dessa teorier
mer och mer bekräftelse af .verkligheten.
Det fanns således icke en tanke på någon allvarligare
känsla, då han den där aftonen under samtalet framför
Café Riche beslöt att göra Esters bekantskap och själf
förvissa sig, om hon verkligen vore så tjusande som de unga
herrarna påstodo.
Han hade emellertid ej framgång, han heller, i sina
bemödanden att möta henne: ett par gånger gick han
Brunns-gatan framåt, patrullerade utanför skolan och såg flera
lärarinnor och skolflickor, men det fanns ingen han tyckte sig
kunna hänföra till rubriken »skönhet». Slutligen blef han ond,
som han alltid blef, då något gick honom emot; han ansåg
sig personligt förolämpad af Ester, därför att hon ej fanns
på gatan den tid och timme han behagade gå och speja
efter henne, och han beslöt att ej vidare bry sig om henne.
Det lyckades honom emellertid icke att sätta detta beslut
i verkställighet; tanken på Ester ville ej lämna honom.
Föreställningen om en utömordenlig skönhet hade upprört
hans inbillning och fyllt den med bilder, som han måste ha
förjagade eller bekräftade af verkligheten. Han fortsatte
således att med rynkad panna och missnöjd blick vid
middagstiden gå nedför Brunnsgatan och redan på långt
af-stånd genom sin pincenez granska och förkasta de unga
damer han mötte.
Slutligen fick han en middag utanför skolan se en ung
flicka, hvars åsyn, långt innan han hunnit uppfatta mer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
