Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
intresse så uteslutande samlade sig kring Ester och Bengt,
att nästan alla andra samtalsämnen tynade. Fruarna
hvis-kade om dem i sofforna, herrarna skrattade åt dem kring
punschbordet, och de ogifta damerna, äldre och yngre,
hade drifvits upp på en spets af nyfikenhet, som nästan
gjorde dem illamående. Hvad var konsul Falkensterns
mening, hvad tänkte han på, som på detta sätt
komprometterade en sådan älsklig ung flicka som Ester? Och hon,
den lilla tokan, hur barnsligt lycklig hon såg ut öfver hans
oförskämda smicker. Ack, hon visste icke, hon, hur många
historier af liknande slag den mannen hade bakom sig!...
Till någon afgörande åsikt om aftonen kunde man dock
icke komma, ty borgmästarinnan hade hela tiden haft ett
sfinxlikt uttryck öfver sina drag och icke alls yttrat sig i
ämnet. Den lilla bifrågan: »hvarför i all världen säger
borgmästarinnan ingenting?» störde tankegången i de flestas
hjärnor, och det hjälpte ej att senare på kvällen hvar och
en familj diskuterade frågan hemma hos sig, man kom
ändå inte till någon klarhet j saken.
Men det blef en morgon efter denna afton, och med den
upptogs på nytt pratet. Och förmiddagskafferepen i staden
fingo ett uppsving, som de icke haft sedan den oförgätliga
tid, då ryktet sysslade med herr och fru Hennings junior
tillämnade skilsmässa, I alla gathörn, där fruar och fröknar
möttes, kunde man vara säker på att få höra konsul
Falkensterns och Ester Hermansons namn, ja, det var som om
till och med stadens gatpojkar, de små muntra, trasiga
ynglingar, som likt apungar brukade kila omkring på torget
och vid ångbåtar, som kommo och gingo, smittats af den
upprymda sinnesstämningen och skrikit värre än vanligt.
Först efter en veckas tid lade sig oron, men då hade också
borgmästarinnan uttalat sin åsikt: att konsul Falkenstern
visserligen skulle komma att gifta sig med Ester Hermanson,
men att de sannolikt skulle bli djupt olyckliga. Ty
borgmästarinnan hade haft en bror, som trots begåfning,
varningar och förmaningar gift sig med en kvinna ur lägre
samhällsklass, därför var det ju troligt, att Bengt också skulle
göra det — och djupt olycklig hade hennes bror och svägerska
blifvit, därför hade man ju stora skäl att antaga, att Bengt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
