Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
en älskad och tillbedd kvinna kan bli. Till sist bad han
henne genast komina hem — han hade väntat länge nog.
Han slutade med orden: »Jcom, min outsägligt älskade,
till din längtande Bengt!»
Och hon kom, hon kom genast full af kärlek, lycka
och jubel. Allt hvad hon känt af tvifvel och misströstan
försvann som spöken vid hanegället, då hon läste Bengts
bref; nu låg hela lifvet framför henne likt en solglittrande
vågyta, på hvilken hon och han skulle fara med svällande
segel öfver härliga, okända djup ...
Dagen efter hemkomsten eklaterades förlofningen till
hela stadens, ja hela provinsens häpna begrundande, till
släktingars och vänners gillande eller ogillande, och samma
dag hade Bengt Ester och hennes mor på middag i sitt
hem. Det öfversvall af lycka Bengt kände vid att ändtligen
få ge fritt lopp åt de känslor han så länge kufvat, den
trotsiga oåtkomlighet, hvarmed han från början väpnade
sig mot släktens missnöje ooh invändningar, stålsatte honom
för tillfället mot alla de futtiga högmodskänslor, som annars
plägade hemsöka honom. Han var mycket vänlig mot
Esters mor, blundade modigt för den blyga tafatthet, som
allt emellanåt framskymtade i hennes sätt, och uppträdde
på alla sätt som en älskvärd svärson. Det fröjdade honom
också mycket att se, att af denna tafatfihet ej fanns ett
spår hos Ester, lyxen i hans våning tycktes icke alls
förbluffa henne, hon tog allt så enkelt och naturligt, som om
hon hela sitt lif varit van att serveras på silfverfat af två
betjänter. Kanske skulle detta under andra förhållanden
ha retat honom; kanske skulle han ha tyckt om att i litet
häpenhet öfver all denna glans se ett erkännande af hans
öfverlägsenhet, en förpliktelse till tacksamhet mot den,
som så upphöjt henne. Men han var för tillfället i en så
hög stämning, att han icke hade rum för annat än de
lyckliga betraktelser hans kärlek ingaf honom.
Så fort som möjligt följde nu lysning och bröllop på
hvarandra. Vigseln ägde rum i kyrkan, där stadens
invånare trängdes för att begapa icke blott brudparet, utan
äfven Bengts förnäma släktingar, som alla infunnit sig
med undantag af hans faster, som aldrig förlät Bengt den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
