Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Bengt lämnade Sveriges jord för att börja sin bröllopsresa
på kontinenten. Allt log emot henne, allt hvad hon såg
intresserade henne, och människorna, med hvilka de
sammanträffade, voro älskvärda och välvilliga. Hennes natur var
ej sådan, att kärlekslyckan drog henne in i svärmeriets
dunkel, tvärtom, den liksom öppnade hela hennes väsen
för tillvaron, och i dess ljusa stämning lekte allt omkring
henne med glittrande silfverglans.
Bengt drogs nästan mot sin vilja in i denna stämning,
som, åtminstone för tillfället, låg alldeles utom honom. Hvad
som tilldrog sig omkring dem intresserade honom föga,
Ester var för honom allt, han skulle helst ha velat ligga
hela dagen för hennes fötter och kyssa hennes händer och se
in i hennes underbara ögon. Men han fick henne ej med i
detta passionerade svärmeri, hon ville se på allt, naturen,
människorna, hafvet, och hennes spelande munterhet lockade
och berusade honom som fågelkvitter.
Allt var således idel solljus; dock kunde det någon
gång hända, att Bengt helt plötsligt, utan synlig anledning,
fick ett mörkt uttryck öfver sina drag. Vanligen blef han
då upptagen af tidningsläsande, och då Ester talade till
honom, svarade han, om än ej ovänligt, dock mycket kort.
Ester såg att det var något som tryckte och oroade honom,
och hon grubblade öfver hvad dét kunde vara... Kanske
hade han någon hemlig smärta, något lidande, som han
ej nändes visa henne... O, hvad det än var, hon längtade
blott att få trösta honom, att få jaga bort det där dystra
vecket ur hans vackra panna! Och så väfde hon samman
en mängd intressanta fantasier af hvad som i själfva verket
icke var annat än ett utslag af misslynthet, af hans naturs
reaktion mot det våld han måst göra på sina
högmodsinstinkter. Han var visserligen uppe i en rymd af lycka
och berusning, men detta hindrade dock ej, att på samma
gång i djupet af hans själ fanns något gnagande, som
allt emellanåt reste sig och likt ett spöke smög sig kring
hans känslor och tankar. Det kunde till och med någon
gång hända, att det då i hans röst kom ett tonfall eller i
hans blick ett uttryck, siofn gjorde Ester rädd, rädd som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
