Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
an, sade han helt plötsligt, i det han fattade Esters hånd och
drog henne närmare intill sig:
»Inte sant, min älskade, mellan oss får icke finnas
några hemligheter, något oförklaradt, något som vi skygga
för att tala med hvarandra om?»
Ester säg förvånad upp.
»Hvad menar du, käraste?»
»Jo, till exempel, du har talat så litet om ditt förflutna
lif, om dina föräldrar och deras förhållanden... Jag har
talat mycket mera med dig om mfn mor och far och om
mitt barndomshem...»
En svag rodnad flög öfver Esters ansikte, och hennes
ögon blefvo fuktiga.
»Det är skillnad, Bengt,» svarade hon litet osäkert,
»du har icke haft annat än glädje och lycka och framgång
att berätta om. Då är det lätt och roligt att tala. Jag
däremot... ack, vi hade det så annorlunda, vi! För resten
har jag ju talat om för dig hur smått vi hade i vårt hem,
hur stackars mamma arbetade och släpade för att få det att
gå ihop, och hur sjuk och klen pappa var de sista åren.
Men han var så god, så god, han kände till alla fattiga
i kvarteret, där vi bodde, och han brukade gå omkring
hos dem och trösta och hjälpa så godt hän kunde...»
Det blef några ögonblicks tystnad. Bengt svarade ej,
han vände till hälften bort hufvudet och strök sitt skägg,
såsom han brukade göra, då han grubblade öfver
någonting. »Hvad han är god!» tänkte Ester, och de små
strö-moln, som de senaste dagarna uppstigit på hennes kärleks
himmel, voro alldeles bortblåsta, »han vill utplåna
skillnaden emellan oss, han vill ätt jag skall känna hur han
intresserar sig för min fattiga släkt...»
»Ester,» sade Bengt slutligen osäkert och utan att
rik-tig-t se sin hustru i ögonen, »jag skulle vilja säga dig något
om din... jag menar om din mors förhållanden... hittills
ha vi ju bara lekt, du och jag, men nu få vi lof att komma
till verkligheten och det praktiska...»
Ester såg förvånad upp.
»Hvad vill du säga, älskade?»
»Jo,» svarade Bengt, i det han alltjämt fortfor att litet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
