Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och föraktfullt liknade en medmänniska vid en möbel, som
hvarken hör eller ser? Och dock, hon visste att han var
god mot sina underlydande, hon visste, att det icke fanns
något ställe, där arbetarna hade det så bra som på Vånge
sågverk — hur kunde det finnas sådana motsägelser hos en
människa? Eller var det blott högmod, stolthet, begäret
att i allt vara den förste, som dref honom till dessa
omsorger för människor, som han i grunden föraktade ?...
Flera dagar efter hemkomsten gingo, utan att Bengt
vidrörde det förslag han gjort Ester för hennes mors och
mosters framtid. Ester hoppades nästan att hon ej mera
skulle få ’höra talas om saken, att Bengt skulle anse den
af-gjord genom hennes motstånd, ty hon var fast besluten att
aldrig framföra förslaget till modern. Hon visste hur djupt
det skulle såra henne, och att en skilsmässa från Ester,
den enda glädje hon haft och hade i lifvet, skulle bli
hennes död ...
Men en afton, då de efter supén sutto i Bengts rum,
sade han helt oförberedt och så likgiltigt, som om frågan gällt
en småsak, den han först nu erinrade sig:
»Nå, hvad har din mor sagt om mitt förslag att flytta
ihop med moster Marta?»
Det ryckte till i Ester, och hon blef både röd och blek.
Hon mumlade någonting och gjorde ett förtviflans försök
att låtsas ‘vara så upptagen af den intresselösa tidningsartikel
hon läste, att hon ej genast kunde svara.
Men Bengt var ej den som tyckte om att vänta,
»Nå, hvad svarade din mor?» upprepade han, i det
han satte på sin pincenez och obarmhärtigt fixerade Ester.
»Ty du har naturligtvis framfört mitt förslag till henne?»
Ester blickade upp från tidningen. Hon såg sin man
rätt in i ögonen med en skrämd, trotsig blick och upprepade
liksom hypnotiserad:
»Naturligtvis...»
»Och hvad svarade hon,» fortfor Bengt på samma
inkvisitoriska sätt. Ester slog hastigt ned ögonen.
»Vi kunna inte skiljas,» stammadle hon, »jag är mammas
enda glädje ... du kan inte nämnas taga den ifrån henne ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
