Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ningom äfven i tjänarnas omdöme beröfvade henne hvarje
skymt af utpräglad karaktär.
Ute i staden började det gå mer eller mindre
sannfärdiga rykten om hur olyckliga Bengt och Ester voro.
Hon såg ju ut som en skrämd fågel, när de uppträdde
tillsammans, hon had’e fått e,n vana att blicka upp på Bengt,
hastigt, oförmärkt, med ett uttryck liksom undrade hon om
det var något han ogillade, eller fruktade hvad som skulle
komma. Och icke såg han ut som en lycklig äkta man;
han var visserligen alltid ridderlig i sitt sätt mot Ester,
men genom denna ridderlighet kunde ibland skära ett
ögonkast eller en satir, som förrådde hvad som rörde sig inom
honom.
Borgmästarinnan triumferade. »Var det icke det jag
sade? De måste bli olyckliga, personer af olika
samhällsklass böra aldrig gifta sig med hvarandra,» var det stående
omkvädet i alla de sorgesånger öfver Bengt och Ester, som
sjöngos bland stadens familjer.
Ibland försökte Ester att, då hon var tillsammans med
främmande, kasta af sig den onaturliga tvångströja, hvari
hon våndades, och vara sig själf igen — men hon fick
nästan alltid ångra dessa försök.
En afton hos borgmästarens, då damerna sutto i
salongen med sina handarbeten och, anförda af värdinnan,
debatterade dagens frågor, och herrarna spelade whist i
rummet bredvid, föll talet på ett ämne, som då för tiden var
nytt och för de flesta obekant: den gifta kvinnans
ställning i förmögenhetsfrågan. Borgmästarinnan läste upp en
tidskriftsartikel därom, och så kom diskussionen i gång.
Alla blefvo ifriga, hvar och en hade sin mening, som
hon måste delgifva de andra. Ester värmdes både af saken
och af de talandes ifver, hon lämnade sin vanliga
tillbakadragenhet och blandade sin röst med de öfrigas. Om
någon opartisk stått och lyssnat till de talande damerna,
skulle han ha märkt, att ingen hade så bestämda och
utpräglade åsikter som Ester, något som hon för öfrigt hade
i de flesta ämnen, fastän hennes blyghet hindrade henne
att säga ut, hvad hon tänkte och kände. Hen nu glömde
hon både blyghet och misstänksamhet, hon talade med barns-
5. — De osynliga vägarna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
