Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hon såg sig omkring; intet lefvande väsen syntes till,
långt i fjärran från andra sidan staden hörde hon det
ängsliga, långdragna ljudet af en hunds tjutande, och ute på
fjärden glänste ett rödt sken från lyktan på en ångare, som
gick ut till hafs... Hon svepte kappan omkring sig,
sammanknäppte händerna och såg upp mot himmelen, under det
hennes läppar rörde sig till en tyst bön...
Midt framför henne glänste en stor stjärna, som hängde
likt en dallrande ljusdroppe i rymden. Länge betraktade
hon den, en barndomspsalm rann henne i minnet, och hon
upprepade den halfhögt för sig själf. Så lät hon blicken
flyga öfver himlahvalfvet, där millioner stjärnor, planeter
och nebulosor väfde sina ljusbilder i strålande prakt. En
förnimmelse af evigheten, det stora, mäktiga, ofattbara,
som i sitt svindlande djup återspeglar gudstankens majestät,
väcktes i hennes hjärna och förjagade den smärtans
dom-ning, som så länge legat öfver henne. Hennes blickar ilade
från den ena stjärnan till den andra, hennes fantasi
vidgades, de svaga, ljustöcknen blefvo aflägsna, hemlighetsfulla
världar, solsystemer, som i det oändliga följde på
hvarandra. Evigheten... hennes tankar förvirrades, hon blef
rädd, som om hon plötsligen känt en spökhand på sin axel
... Hvad ämnade hon väl? Ensam gå ut i detta förfärliga
ändlösa... kastas ut, försvinna som en atom i rymden?
Gud — hon kände ju honom ej, hvar fanns Han, hvem var
Han, hvar bodde Han bland alla dessa myriader världar?
Modern — skulle hon väl återfinna henne — kanske hon
redan förgåtts, försvunnit, förintats i de bottenlösa djupen...
En hemsk känsla af ödslighet sammanpressade hennes
hjärta, och hon blickade ångestfullt ned i vattnet vid sina
fotter för att där återfinna den förnimmelse af dödens frid,
som flytt henne. Men återskenet af den stora stjärnan
darrade på vattenytan, liksom mötte henne äfven där nere
evighetens mystér.
»Evigheten... hvad är evigheten... hvad är lifvet?...
Hvart gå vi... hvarifrån äro vi komna, hvarför lefva vi
lifvet med alla dess kval och missräkningar?»
Medan dessa tankar, väckta ur en lång domning,
yrvakna susade genom hennes hjärna, tyckte hon sig plöts-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
