Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
utan det var därför att han skulle lämna mitt hjärta och
komma ut i lifvet. Och då hade den lilla sångfågeln blifvit
en stor, duktig pojke, och det var d u! Och därför kallar
jag dig en Guds gåfva, ty Gud satte dig i mitt hjärta, när
jag var ledsen, för att göra mig glad och lycklig igen.»
Ester tryckte honom intill sig, och lille Sven slog i
öfversvallande ömhet armarna kring hennes hals.
»O, mamma, mamma, n u vet jag hvarför jag tycker
så om dig... jag är ju alldeles som en liten bit af dig,
eftersom jag varit en fågel i ditt hjärta!...»
»Just så, min älskling, du och jiag, vi äro ett. Då den
ena lidet, måste den andra lida, och då den ena är glad,
måste den andra fröjda sig däråt. Då du lefde i mitt
hjärta och jag lyssnade till din sång, hörde du också alla
mina tankar och känslor, som piekade i mig, och så väfde
vi oss för alla tider samman med hvarandra...»
Lille .Sven satt en stund tyst och begrundande.
»Men mamma,» sade han slutligen med djupt allvar,
»det där ska vi ha alldeles för oss själfva, inte tala om
det för någon människa, inte för pappa och G.ucka, hör
du det. Och vi ska tala mycket mycket tyst om det» —
han sänkte rösten och såg sig försiktigt omkring i
rummet, »för, ser du, solstrålarna kunde höra hvad vi säger,
och så kunde dom berätta det i skogen för träden, och
så kunde träden tala om det för vinden, och så kunde alla
människor få höra, att jag varit en liten sångfågel i ditt
hjärta, som kvittrade för dig, när du var ledsen. Och
vi vill ha det för oss, mamma, alldeles som sagan om den
heliga Genoveva och om den lilla sjöjungfrun!... Eller
hur, mamma?»
»Ja, min älskling, alldeles för oss...»
Ester smekte hans hår och log igenom .tårar; de bägge
sagorna voro en »hemlighet» mellan henne och Sven, ingen
annan fick höra dem eller veta att de funnos till. Nu hade
han fått en tredje hemlighet: sagan om »gudsgåfvan», som
kom för att trösta i sorgen, om den lilla sångfågeln, som
sjöng .vårVisor, då vintern låg som tätast och mörkast öfver
jorden...
Då Sven var fem å‘r gammal, började han sjäilf att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
