Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
’Nu, just nu!’ Djäfvulen ropar i det andra: ’Om ett år,
om en dag, om en stund!’ Hvilkendera stämman vill ni följa?
Tänk om ni skulle dö i natt, hvart går ni då? Evigt
oåterkalleligt förlorad, till en ohjälplig ånger öfver att ni
försummade gripa det viktiga ögonblicket, denna underliga
nådebesökelse, dessa andefläktar, som susa förbi er för
att kanske icke mera återkomma...»
Den stackars flickan såg ännu mera förskräckt och
förvirrad ut; ja, det vore rysligt att bli fördömd, att evigt
få ångra, men ändå... hon kunde ej böja knä och bekänna
sina synder, hon kunde ingenting alls göra annat än
fortsätta med sina tårar och ännu ifrigare krama den alltmera
fuktiga näsduken mellan sina fingrar.
»Nå, kära bror,» fortfor Bengt, i det han vände sig till
rektorn, »du ser hur din dotter tvekar och i sitt hjärta
lämnar rum för dröjsmåls-djäfvulen; hvad säger du själf,
går du i samma fotspår, känner du ingen andemaning?»
»Visserligen, visserligen,» svarade rektorn och strök
betänksamt sitt skägg, »det vill säga, jag menar att Guds
kärleksmaning till våra syndiga hjärtan förnimma vi alltid.
Han drager oss ständigt, alltid, i evighet... liksom solens
strålar aldrig upphöra att värma, så slutar Guds kärlek
aldrig att draga oss...»
»En lika bekväm som farlig lära,» svarade Bengt kallt,
»också ingifven af djäfvulen, som tycker så mycket om att
ropa: ’Skjut upp, skjut upp, skjut upp, du har god tid
på dig, hela evigheten, om det kniper’. Guds ord säger
någonting annat: ’Skaffen med fruktan och bäfvan eder frälsning’.
Guds ord säger också, att frälsningen tillhör tiden, ej
evigheten. Må Herren gifva dig ljus i denna viktiga sak! Och
fru Grahn,» fortfor han med mildare stämma och böjde sig
ned öfver den lilla frun, hvars stora mörka ögon med ett
rörande uttryck af ödmjuk undran voro fästa på Bengt, »hur
har ni det med Herren?»
De röda fläckarna i den lilla rektorskans panna flammade
till, och hennes underläpp började darra.
»Jag har under hela mitt lif älskat Gud och längtat
efter honom •—• och...»
»Nåväl, bekänn det då... bekänn det, tänd på det ädla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
