Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ingen af dem in att undra öfver det besynnerliga i att hon,
den lilla obetydliga flickan, hvars små egenheter i sätt och
utseende så ofta varit föremål för Bengts gyckel, och som
han i sitt högmodiga hjärta föraktat så, som han föraktat
allt, som ej var rikt och vackert och förnämt, nu med det
fullaste förtroende liksom kastade sig i hans armar, viss
om att det i hennes lifs brytningsstund fanns ingen, som så
skulle förstå henne och så gärna vilja hjälpa henne som just
han. Ja, hon kände i hans eldiga kraft något bärande,
dragande, befriande, som just hon behöfde och som ingen
hitintills förmått ge henne ...
Då hon och Bengt en stund därefter kommo ut till
Ester, som satt i salongen och läste, strålade bägges
ansikten af samma glädje.
»iGud vare tack!» utbrast Bengt, i det han med
sammanknäppta händer kom fram till Ester, »en människosjäl är
frälst, en älskad medsyster har fått erfara samma outsägliga
sällhet som jag, har fått blicka in i Guds kärleks
hemlighet, har förnummit ljudet af hans älskande fadersstämma,
som bjuder alla skrikande djäfvulska röster att tystna. En
människa, som sökt och bedit och klappat, har funnit och
fått och gått in genom upplåtna portar! Pris ske din kärlek,
Herre Jesus!»
Ester slöt den unga flickan i sin famn, kysste henne
innerligt och hviskade:
»Jag är så glad, lilla Alma, så glad för din skull. Det
är så ljuft att ha fått ett fäste i lifvet!»
På samma gång tänkte hon hur underbart allt detta
var. Jesu ord: »Utan att I omvänden eder och varden
såsom barn, kunnen I icke se Guds rike» runno henne i
tankarna, då hon såg Bengt. Ja, han hade i sanning blifvit
ett barn, ett barn i sin hetsiga pockande fordran på att
människor genast skulle låta omvända sig, därför att han
gjort det, ett barn i sin enkla, vissa tro, ett barn i sin
jublande fröjd, då han vunnit det, han numera högst af
allt åstundade: att få föra människor in på samma väg,
som han själf gick...
Sin största verksamhet och sin bästa glädje hade Bengt
emellertid ute på Vånge. Där rönte han ej samma motstånd
11. — De osynliga vägarna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
