Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
uppmärksam som möjligt Men då Bengt slutligen lämnade
honom, drog han e:n djup suck, sådan han aldrig brukade
draga annat än då han kom loss ur det tryck fadern utöfvade
på honom.
»Nu har anden börjat verka,» sade Bengt litet senare
till Ester, »gossen har i dag för första gången visat tecken till
syndakäinsla och behof af frälsning...»
»Det gläder mig,» svarade Ester, som ej vidare ville
ingå i ordstrider, »om så är, må det bli beistående!»
»Det kan du vara viss på att det blir,» utbrast Bengt
triumferande, »om blott icke vi genom brist på tro och
förböner omintetgöra det påbörjade Verket,» tillade han och gaf
Ester en skarp blick.
Ester svarade ej, men hon tänkte: »O, despot, despot,
tror du att du kan tvinga till och med Guds helige ande
efter din vilja? Hvad skall Gud göra med dig, hvilka medel
skall Han behöfva använda för att få dig att se dig själf, se
att det är din gamla människa, som i förklädd gestalt ännu
går omkring och fordrar och tvingar och nekar att lämna
rum åt andras öfvertygelse, åt andras lynnen och
karaktärer ...»
Hon afbröt plötsligt sin tankegång, en underlig,
aningsfull förnimmelse af smärta och lidande susade igenom henne.
Hon förjagade genast denna känsla, men den var
efterhängsen, flere gånger på dagen kände hon den på djupet af
sin själ som en vemodsstämning, och under natten kom den
igen i en kvalfylld dröm, ur hvilken hon vaknade med
kinderna våta af tårar...
Då lille S.ven växte upp, och kamratlifvet började ingå
som något fordrande och betydelsefullt i en tillvaro, som
dittills varit blott en solskensdröm i barnkammaren med
mamma och Gucka, kom ånyo faderns vilja och lade sig
emot hvarje sla’gs umgänge, som kunde få namn af nöje.
Till och med den anspråkslösaste barnbjudning förbjöds
af Bengt, om där skulle förekomma dans. Ester bad, men
förgäfves.
»Gossen skall i tid lära sig att inse tomheten af
världens nöjen,» svarade han blott, »jag har själf haft så
mycket ondt af det lysande eländet, min gosse skall skonas b>
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
