Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ej sett den sanning, som klar och oemotståndlig hållits
framför vårt öga. I Svens ord kände han igen tonerna ur
ett hjärta, som en gång i all sin vekhet besegrat honom,
och i samma ögonblick han hörde dessa toner, förstod han,
att han för andra gången i sitt lif var öfvervunnen. Det
kom öfver honom en underlig förnimmelse af trötthet; det
var som om någonting inom honom brustit med en sådan
våldsamhet, att han kände en rent kroppslig inverkan däraf...
»Gör som du vill, min gosse,» sade han och räckte Sven
handen med ett vemodigt leende, »jag förstår nu, att jag icke
mera kan kämpa emot dig... Må ditt öde i Guds namn nå
sin fullbordan!»
Han böjde på hufvudet, sköt Sven ifrån sig och vände
sig bort med ett uttryck, som visade att han önskade få vara
ensam...
Då Sven gått, satt han och grubblade, kvart efter kvart,
orörlig i samma ställning. Två gånger i sitt lif hade han
af en osynlig, mäktig hand tvingats att ge upp det som
var starkast inom honom: hans fäderneärfda stolthet och
hans befallande, fordrande vilja. Första gången, då han
gjorde en modehandlerskas dotter till sin hustru, och hos
denna milda, veka kvinna mötte ett motstånd som gäckade
alla hans försök att ombilda henne efter sin vilja. Och nu för
andra gången, då hans son, en 17-årig drömmare, nekade
att gå den väg, han banat jämn och lätt för honom, för att
i stället som sin rätt kräfva att få gå sina egna, själfvalda
stigar... Hur underligt att han, den kraftige, stolte
mannen. som under hela sin ungdom tvingat alla under sin vilja,
slutligen måste gifva upp den för dessa tvenne veka, svaga
naturer...
Ja, hvad är starkt, hvad är svagt?...
Ingenting är starkt, då Guds hand vill krossa det...
och i svaghet är det som Herrens kraft fullbordas...
Och medan han satt där och med blicken fylld af ett
tungsint vemod, så främmande för hans drag, för första
gången såg sig själf och blickade in i sitt lif, medan han
liksom sjönk ihop under känslan af ett brutet inre, kom där
småningom öfver honom en underbar, ljuf stillhet, en
förnimmelse af Guds närhet, af Guds tuktande, ledande kärleks-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
