Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
troendefulla ton som alltid, Sven eirkände att han varit
»lat» och att han tecknat borgen för flere kamrater, äfvenså
att han varit »obetänksam», men att han hoppades allt skulle
reda sig och att föräldrarna skulle ge honom sin förlåtelse.
När han om e.n tid komme hem finge han närmare
förklara allt.
Ester visade genast Bengt detta bref, och då Bengt läst
det, frågade hon med en feberaktig ifver, om han trodde att
den, som svikit sin plikt och fört ett dåligt lif, kunde skrifva
så öppet och förtroendefullt.
Men Bengt svarade mycket litet, han tyckte att brefvet
var »snällt» skrifvet samt instämde för öfrigt i Svens
förhoppning att »allt skulle reda sig».
Emellertid reste Bengt enligt aftal ner till akademien
för att göra upp affärerna. Det blef svåra dagar för Ester,
dagar af väntan och ensamhet, under hvilka hon stängde
sig inne i sitt rum, rädd att möta någon, tijl och med sina
tjänare. Hon var säker på att ryktet om hvad som händt
Sven trängt ut i staden, och hon ryggade tillbaka för de
nyfikna och ännu mer för de beklagande blickar, hon skulle
möta. Och hur många skulle det ej va,ra, som trots yttre
deltagande i hjärtat fröjdade sig åt att den stolte,
högmodige konsul Falkenstern, den egenrättfärdige pietisten, fått
en sådan knäck, hur få, ja kanske inga andra än deras
vänner rektor Grahns, som verkligen deltoge i denna sorg.
Då Bengt efter åtta dagars frånvaro kom hem, måste
han på Esters ifriga frågor redogöra för alla detaljer.
Han gjorde det så godt man kan, då man ej vill ljuga och
ändå känner, att man måste, kringgå själfva sanningen. Han
berättade emellertid utan omsvep att Sven haft mycket stora
skulder, »ja, så stora,» tillade han med ett vemodigt
småleende, »att inte ens jag under min värsta tid satte af
med mera. Lyckligtvis är det mesta genom
borgensförbindelser, han har skrifvit på åt höger och vänster och så
råkat i procentarklor...»
»Men det är någonting helt annat, än om han gjort
skulder för egen räkning,» utbrast Ester ifrigt och
glädjestrålande, »jag tycker att det vänder om alltsammans, eller
hur ?»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
