Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
af ögats skarpa glans, framträdde nu som en tung slöja
öfver blicken.
Hur var det möjligt att hon icke märkt det — hur var
det möjligt att det sista af hans ungdom — drömmen som
ännu var kvar från de ljufva vårdagarna, då hon i honom
såg sitt jordiska ideal — så där liksom smugit sig bort,
utan att hon sett det, utan att hon fått taga afsked däraf?
Kanske också hon blifvit gammal?... En känsla af underligt
stingande smärta genomilade hennes bröst...
»Bengt,» sade hon, i det hon steg upp och Lade sin
arm om hans hals och tryckte sig intill honom på sitt mjuka,
kärleksfulla sätt, »det är något du döljer för mig — du ser
ut som om du inte vore frisk.»
Bengt spratt till och bet sig hårdt i läppen.
»Så-å? Ser jag inte bra ut då?» frågade han med ett
försök att skämta.
»Åjo, bra ser du alltid ut,» svarade hon och upptog
hans ton, — »men du har blifvit gammal, min vän...»
Bengt försökte att småle, men det lyckades ej; hans
läppar förvredos, och den så länge kväfda smärtan bröt fram
i hans drag med en konvulsivisk skälfning.
»Vi måste förr eller senare bli gamla,» sade han
slutligen och lossade Esters armar från sin hals, »alla kunna inte
bibehålla sin ungdomliga skönhet som du...»
Ester stod en stund tyst och betraktade honom
forskande. Plötsligen skar som en frossbrytning en tanke
genom hennes själ. Och i sammå ögonblick tyckte hon,
att det mörknade i rummet, att borta i vråarna samlade
sig svarta skuggor, som långsamt närmade sig för att
be-grafva henne ...
Hade ,hon väl varit blind, hade hennes förstånd varit
omtöcknadt?...»
»Bengt,» sade hon med halfkväfd röst, »det är något
du döljer för mig. Säg ut hvad det är...»
»Hvad vill du jag skall säga?» utbrast Bengt med en
min af hjälplös förtviflan.
»Hvad som händt Sven... men säg det fort -— om du
inte vill att jag skall dö ... tag bort den rysliga skräckbild
jag ser för mig... hör du inte...»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
