Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
anlade en stor park för den fattiga befolkningen. Så ämnar
jag också göra; vid Kroken uppe i Hemsjö, där så mycken
fattigdom härskar och allting är så fult, där skall jag
anlägga en park, där folket skall vederkvickas med musik
och lekar. Så skall jag bygga om arbetarebostäderna,
dessa fula baracker, och i stället göra h e m åt mina arbetare,
en särskild stuga åt hvar och en med trädgård omkring.
Jag skall ha bort fulheten ur deras lif, jag skall lära dem
att älska naturen och dra in dess skönhet i deras
hvar-dagslif. Jag tror att man blir en bättre människa då, än när
man bara omgifves af fulhet, såsom nu är fallet med
arbetarna ...»
»Ja, det låter allt mycket bra,» sade Ester leende,
»jag h-oppas du skall få realisera åtminstone en del af dina
vackra drömmar. Men därtill behöfver du nog pengar
—• det är kanske bäst att pappa börjar spara åt dig...»
Hon skrattade skälmaktigt, och Sven instämde.
»Nej, det bahöfs inte, mamma — vill pappa börja min
tillämpade roll af Carnegie och Crossley, så är det mig
så mycket kärare. Ju förr, dess bättre!...»
Emellertid föirgingo dagarna, utan att Bengt och Sven
kommit i. något närmare samtal. Sven satt fortfarande
i sitt r’urn och skref, promenerade med Ester, sökte upp
gamla vänner ooh såg ut att trifvas mycket bra, men öfver
Bengts panna hängde alltjämt molnet, som visade, att han
ännu ej kom|mit i harmoni med sig själi.
»Bengt,» sade Ester en afton, då de togo godnatt af
hvarandra, »du får ej gräma dig, såsom du gör, öfver
hvad som skett; jag tror ej att det är rätt, jag tror att
det är otacksamt mot Gud. Tänk på hvilken outsäglig lycka
det är, att vi ha återfått vår gosse lika ren och ädel, som
då vi lämnade honom! Det var ju tråkigt öet som hände, men
egentligen är det väl mest vår stolthet, vår fåfänga som
lidit...»
»Ja, ja,» svarade Bengt med ett frånvarande uttryck,
»du har rätt, det är också icke öfver detta jag nu sörjer,
det lilla såret är redan läkt ooh ärradt!...»
Ester såg på honom med frågande blick.
»Det är öfver mig själf jag sörjer, Ester,» svarade han,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
