Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och dyrbart. Då skall man också få förståelse
för ryska folkets djupt religiösa och veka
läggning.
Efter att ha besökt lägret i G. reste jag
till närmast liggande läger, nämligen det i F.
Jag hade nu blott helt litet kvar av
traktaterna, därför gällde det nu närmast att
förskaffa sig en del upplysningar.
Då jag på kommandoexpeditionen
framlade mitt ärende, sade adjutanten till mig:
»Vi ha länge väntat Eder. Men då nu
överbefälhavaren är här, vill jag föreslå, att Ni själv
söker upp honom.» Detta skedde. Vänligt
och kärleksfullt mottogs jag av generalen, och
med den snabbhet i beslut, som är egen för
de tyska officerarna, lämnades mig frihet att
själv avgöra, huruvida soldaterna genast skulle
kompanivis träda fram. Jag tackade för
tillmötesgåendet men sade, att jag tyvärr ej
hade så många skrifter att dela ut, men att jag
på eftermiddagen skulle resa till Berlin för
att skaffa nya. Så ville jag komma tillbaka
dagen efter och då på nytt taga upp arbetet
med traktatutdelningen. Jag vore dock
tacksam, om jag finge fördela den lilla rest, jag
ännu hade kvar, bland de sjuka på lasarettet.
Detta medgavs genast. »Naturligtvis», menade
generalen, »måste ni ock hava tillåtelse av
överläkaren, ordonnansen skall meddela
honom mitt medgivande.»
På sjukhusets expedition fann jag
likaledes vänligt tillmötesgående. Såväl
överläkaren som tjänstemannen på expeditionen
gåvo vänligt och villigt sitt medgivande, och
strax därefter infann sig en rysk läkare, som
förstod tyska, polska och ryska. Plan följde
mig från bädd till bädd, så att var och en av
hans patienter måtte få en skrift. Jag blev
sedan presenterad för de andra ryska läkarna
och fick röna ett hjärtligt mottagande.
På lasarettsgården fanns bland fångarna
en rysk kantor (Psalomtschik). Denne var
särdeles glad över utdelningen av skrifter
bland de sjuka. Han frågade, om jag ej ville
vara honom behjälplig vid en begravning,
som skulle äga rum dagen därpå. »Jo, det vill
jag gärna», svarade jag, »om jag får
kommendantens tillåtelse.» Det fick jag ock.
Dagen därpå infann jag mig i lägret med
ett helt lager av Nya P’estamenten och
traktater. Det var en skön vinterdag. Solen
strålade och belyste hela lägerplatsen och
glittrade på rimfrost och istappar. Kompanier
på omkring 6 å 700 man marscherade fram
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
