Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Med invalidtågen mellan Haparanda och Trelleborg.
Den 26 augusti kl. 7 på aftonen lämnade
jag Stockholm för att nästa morgon möta det
tåg, som kommer från Haparanda och
anländer till Hallsberg kl. 9 43.
Det nya arbete, som förestod mig och
glädjen över att få utföra detsamma sysselsatte
mina tankar under återstoden av natten.
Nästa morgon var jag redan kl. 1l-z 9 vid
stationen och såg, huru allt förbereddes. Några
av legationens damer samt sjuksköterskorna
från Röda Korset stodo där redo att dela ut
sina kärleksgåvor. Jag presenterade mig för
generalstabsläkaren, doktor Nettelblad, och
befälhavaren, överstelöjtnant M., likaså för
stationsinspektoren. Däkaren, en man på
omkring 60 år, var en äkta svensk typ. Med
hjärtlig vänlighet mottog han min anmälan och
sade, att han intet hade att invända mot mitt
arbete. Dika vänlig var överstelöjtnant M.
och ordnade allt till det bästa. Det tåg, på
vilket vi väntat, anlände nu. I fönstren och på
plattformen satte händer sig i rörelse för att
hälsa främlingarna.
Att man, trots krymplingarnas
beundransvärda hållning, icke kunde hålla tillbaka tårar
av vemod är självklart. Icke i kommandoton
utan liksom en bön framsades befälhavarens
order om uppställning av de tyska och
österrikisk-ungerska invaliderna. En avdelning
fördes in i matsalen, där man gjort i ordning
en riklig och god frukost för dem.
De invalider, som icke själva kunde betjäna
sig, funno kärleksfull hjälp av systrarna från
Röda Korset och legationens och föreningarnas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
