Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
till Hallsberg med 210 invalider, som kommit
från Ryssland. Under vägen delade jag ut
Nya Testamenten och andra skrifter med
uppbyggligt och väckande innehåll. En särskild
glädje var det för mig att få giva ungrarna
Nya Testamenten på deras eget språk.
Gående från vagn till vagn fick jag trycka
varje enskilds hand och giva dem ett Guds
ord med på vägen. Två judiska fångar från
Galizien, av vilka den ene var medicine
studerande, togo isynnerhet min tid i anspråk.
Denne, som tillhörde den berömda familjen
Jolles i Galizien, bad om ett Nya Testamente
på tyska språket, som han fullständigt
behärskade. Han talade även en flytande hebreiska
och hade under sin fångenskap därtill lärt sig
ryska.
Hans upplevelser i Ryssland skola ej här
meddelas, men väl hans mottaglighet för
sanningens ord.
Jag hade sagt till om en andaktsstund för
de tysktalande, och bland dem, som infunno
sig i vagnen, befann sig också den judiske
enarmade invaliden. Då jag språkat med honom
en stund, bad han, att jag skulle såsom ett
minne skriva in mitt namn i Nya
Testamentet. Jag uppfyllde hans önskan, och snart
konrmo alla med samma begäran. Man vågar
verkligen ej neka genom elände och nöd så
svårt hemsökta människor den ringaste önskan.
Tisdagen den 16 nov. reste jag från
Stockholm till Hallsberg och steg här på det tåg,
som kom från norr med 211 invalider på väg
mot hemlandet. Då jag skulle fara med tåget
ända till Trelleborg, tog jag mig tillräcklig
tid att besöka varje vagn och tala med de
hemvändande. Blott få av dem voro svårt sjuka,
de flesta kunde röra sig utan hjälp. Ungrarna
föreföllo att vara så glada, de sjöngo den
ena sången efter den andra, men i deras
ögon kunde man läsa vemod och glädje, och
sådana känslor av blandad art inlade de ock
i sina sånger.
Rörande var det att se, med vilken
tacksamhet ungrarna och polackerna mottogo
skrifterna, i synnerhet Nya Testamentet, som de
sakta och vördnadsfullt berörde med läpparna
och kysste. Sedan grepo de mina händer och
kysste dem.
Vad de helt oavsiktligt i samtalet inflätade
om sina lidanden kan icke här berättas. Men
jag önskade, jag kunde återgiva, med vilken
uppmärksamhet och mottaglighet invaliderna
mottogo det ord, som jag fick bringa dem.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
