Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Haralds rörelse till fören gjordes under uppsåt och
förhoppning att kunna göra något för att skilja båten
ifrån fisken, ehuru han icke genast kunde tänka sig
något sätt för det ändamålet. Först tog han sin stutsare
och sigtade dermed på vidundrets rygg, som han tydligt
såg på nära håll, då djuret befanns föra båtkedjan med
sig; men snart betänkte han att en sådan liten kula
ingen synnerlig verkan kunde utöfva på en sådan koloss,
aldrahelst man måste skjuta igenom en betydlig
vattenmassa. Han lade då ifrån sig bössan och tog Wilhelms
qvarlemnade yxa, och högg några gånger med all makt
på båtkedjan, som låg på båtens reling och der han
hoppades kunna slå sönder henne; men länkarne voro både
korta och grofva, så att slagen och huggen allenast gjorde
att hon trycktes något in i trädet.
Nu föll han på en annan tanka; han bad Robert
hemta Franks lilla handyxa, men Robert satt stirrande på
de yngre olyckliga syskonen, så att han tycktes hvarken
höra eller se något annat
»Robert!» ropade Harald ännu en gång. »Var då
inte försagd! tag hit Franks yxa och hjelp mig!»
Men Robert ansåg allt vara förloradt. Han pekade
på Marie och klagade: »Marie är död!»
»Robert! kom bara hit och det genast!» ropade
han nästan hotande. »Marie har dånat; vi få hjelpa
henne sedan.»
När Robert fick den trösten tog han rockskörtet
fullt af vatten och slog öfver hennes ansigte. Marie
andades en tung suck, och var således synbart lefvande.
Också qvicknad hon snart fullkomligt. Frank sattes att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
