Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
pats att de stora gossarne skulle lyckas att få sönder
kedjan. Frank vaknade och frågade om Robert skiljt
kedjan från båten. Detta var för mycket för Robert,
som haft så gäckade förhoppningar. Han gömde ansigtet
i tröjan, och hela hans kropp darrade.
Marie tilltalade honom nu med uppmuntrande ord:
»Robert, du skall icke gifva allt förloradt. Odjuret skall
nog släppa oss, förr eller sednare, och då kan ett skepp
taga oss i släp, eller också kan Harald sätta upp våra
egna segel och lyckas föra oss hem. Kom ihåg huru
många skeppsbrutna flutit omkring på luckor och stänger
och slutligen blifvit bergade. Vi hafva mat med oss,
hvilket sådana olyckliga icke haft. Försök att taga mod
till dig!»
Hon gaf nu Frank litet mat; de öfriga ville icke
äta. Emellertid var Harad både förvånad och slagen af
den unga flickans bibehållna mod, under det att han
sjelf och Robert hemfallit åt tröstlöshet. Han var för
ung att känna detta drag i qvinliga lynnet, som gör att
de ofta hålla ut, när männen öfverväldigas och tröttna.
Han drack litet vatten, men då Marie bjöd sådant åt
Robert sade han: »Nej, jag vill intet; jag har gjort allt
hvad jag kunnat; nu är det slut!»
»Nej!» inföll hon, »vi hafva icke gjort allt, vi hafva
icke bedt Gud om styrka att både göra och underkasta
oss. Gör det, så får du ny kraft och vilja!»
Robert gick undan för sig sjelf; likaså Harald.
Snart derefter ropade Frank: »Hvad är det der? jag
tror det; är ett skepp långt bort; ja Gud ske lof! det är
ett skepp!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
