Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
förlorad. På båten kom intet regn, men den mörka
luften hotade med både regn och storm. Gossarne försjönko
åter i den maktlöshet, som följer efter ett förloradt
hopp och stora ansträngningar. Plötsligt framlyste en
stark blixt, som slog ned i hafvet några hundrade
famnar ifrån dem. Den var bländande. I samma ögonblick
liksom stannade båten, och snart derefter stod den
alldeles stilla på vattnet. Gossarne skyndade till fören.
Ankarkettingen hängde lodrätt ned i vattnet. Fisken var
försvunnen. Blixten hade förskrämt honom, så att han
hade släppt sitt tag.
»Tacka Gud för att vi kommit loss!» utropade
Robert. Harald såg det med stor och tyst rörelse, och
en tår bröt fram i hans öga. »Robert!» sade han, »jag
har aldrig gjort anspråk på att vara en utmärkt kristen,
men den som nu icke är tacksam emot försynen, den
har icke förtjent att behålla lifvet.»
»Amen!» svarade barnen härtill.
Den kust som man såg, var en dryg mil aflägsen.
Den tyckes vara obebodd och ofruktbar, äfvensom den
syntes vara svår att nalkas. Men med gladaste sinne
lyfte man ankaret ombord och hissade segel, samt styrde
emot detta land. Hafvet var temligen lugnt, och man
hoppades komma tram före mörkret. Robert satte sig
vid rodret, och Harald skötte seglen. Marie tog fram
förfriskningar, som nu smakade bättre. Frank skrattade
i glädjen, och knappast kan man finna ett gladare
sällskap, än det som nu närmade sig okända trakter och
okända öden, kanske i ett fiendtligt land.
Så långt ögat kunde se, i norr och söder, hade kusten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
