Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Jo, helt visst; och här är väl bekräftelsen derpå.
Det säges att Rakunerne äro mycket snåla efter ostron,
och att de passa på när hon öppnar skalet, och då med
en hastig rifning med tassen peta ut kräket som ligger
derinne, men att det också någon gång händer, när ostran
är stor och stark, att hon hinner klämma tillsammans
båda skalen, så att han icke får ut sin tass. Det torde
väl händt i det här fallet, och att hundarne tillkommo
och i sin tur fångat och uppätit Rakunen.
Harald deremot trodde att hundarne väl jaga dessa
djur, men att de icke äta dem. Det vore kanske möjligt
att djuret sjelft bitit af sig tassen då det icke kunde få
honom ur klämman.
Man vände om tillbaka till tältet, der man gjorde
sig i ordning att steka ostronen; men Harald, som i det
afseendet var kännare, åt dem ostekta. I alla fall var det
ett förträffligt fynd som för en lång tid försäkrade dem
emot hungersnöd, om de skulle komma att länge dröja
på det valda lägerstället.
Robert afhögg ekorrsvansen åt Frank, och bredde
ut kalkonstjerten till torkning, så att Marie sedan skulle
få den.
NIONDE KAPITLET.
Kaltonens stekning. — Stridiga planer. — Beslut. — Signal.
För kalkonens tillredning åtog sig Harald att visa
det bästa sättet, d. v. s. på Indianernas vis. Man hade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
