Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
någondera al gossarne, och hans tjocklek var större ätt
Roberts ben. Huggtänderna, som man ryste för att se,
voro mycket långa och krokiga som en kattklo. Skallran
hade sexton ringar.
»Det der är en gammal karl», sade Harald. »Han
är sjutton eller aderton år gammal. Skola vi bära
honom till båten och visa honom för Marie och Frank?
Det kan vara nyttigt för dem att veta huru en sådan
ser ut.»
Det var nödigt att varna dem, ty väl hade Marie
stor fruktan för alla krypdjur, men icke Frank; han lekte
med ödlor och dylika kräk, och skulle väl också kunnat
leka med en orm. Ormen lades nu i ring med öppet
gap, såsom vid anfall, och Harald tryckte på etterblåsan
så att han fick fram en liten giftdroppa, som sköt sig
ned utåt tanden.
»Frank!» varnade han; »om du någonsin ser en
sådan orm så akta dig väl att stadna. Den der sorten
förföljer ingen, utan ligger stilla om man icke oroar dem;
men de gå icke ur vägen för någon, och om man retar
dem gifva de ett hugg med de stora tänderna som
lemna gift i såret, och då dör den som blifvit biten. Vill
du leka med sådana ormar?»
»Nej, visst aldrig mera vill jag leka med någon
orm», svarade han.
Robert yttrade sig om sättet att skilja giftiga
ormar ifrån oskadliga. »De giftiga», sade han, »anses
vara de som hafva bredt, vinkelformigt hufvud och kort,
liksom afstympad stjert. Den der skallerormen svarar
alldeles emot den beskrifningen, och det förundrar mig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
