Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
botad med hjorthornsspiritus och en tom butelj, hvarvid den
sednare gjorde samma tjenst som ett koppglas. Man slog
hett vatten i buteljen och hällde snart åter ut det. När
nu buteljens öppning sattes öfver såret, och hela buteljen
afkyldes utvändigt med kallt vatten, så drog luften ihop
sig ini buteljen och liksom sög ur såret, som doktorn
näst förut vidgat något med en lancett. Medan
sugningen pågick, lät man den huggne dricka bränvin så att
han blef rusig. Hjorthornsspiritusen blef begagnad vid
ett annat tillfälle; men sådan har man icke ofta till
hands. I alla fall botas alla ormbett om man kan
genast skaffa något frätande i såret: en droppa vitriololja
utspädd med två droppar vatten, ett par droppar
skedvatten, en half thesked mycket stark lut, ett rödt jern
— med ett ord allt som på stället förstör giftet, men
det skall då genast användas i såret. Märkvärdigt är
att en stor mängd bränvin eller rhum, tagen
invärtes, också lyckligt motverkar till och med skallerormens
bett. Man har sett denna kur lyckligt användas, men i
så stor mängd att personen blir alldeles rusig.»
Harald berättade att han blifvit biten af en
vattenorm, men botat sig sjelf med att suga giftet ur såret
på tåen. Det är allmänt bekant att sugningen icke är
farlig för den som suger, om han icke har sår i munnen.
Det är endast då giftet kommer i blodet, som det är
farligt.
»Sluta nu med ditt tal om ormar, Harald», bad
Marie. »Jag tycker mig se ormar hvarthelst jag vänder
mina ögon. Men nu till ett annat ämne: skulle vi icke
fara tillbaka till värt gamla ställe?»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
