Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
man det urränsade innanmätet af kalkonen, för att
dermed fånga krabbor. Men silfverfisken sytnes nu föga
till, så att man icke fick mera än sju eller åtta af det
slaget.
»Det är dålig utsigt det», yttrade Harald, hvars
verksamma lynne icke fann behag i fiske, om det icke
händelsevis blef mycket gifvande. »Jag skulle heldre
vilja försöka min lycka i skogen, om ni andra tillåter
att jag går i land ensam», föreslog han.
»Gör det då!» medgåfvo de andra, dock med den
erinran af Robert, att de, i det obekanta landet, icke
borde gå längre ifrån hvarandra, än att de kunde höra
hvarandras skott.
Harald lofvade att icke gå vidsträcktare omkring;
derjemte blef det öfvereuskommet att två skott hastigt
afskjutna efter hvarandra skulle vara signal till behof
af hjelp. Man lade åter till landet; Harald steg ur och
gick inåt skogen. Båten ankrades och man började
försöka fiska. Robert tog för sin del de förut fångade
småfiskarne till agn, och fästade refven vid årtullarne. Marie
och Frank skulle meta krabbor. Detta sker icke med
krok utan med lockmat som är fästad vid en ref.
Krabban fattar betet med klon och släpper det icke, utan
drages till den fiskande, som slutligen, vid uppdragandet
sätter en håf inunder. Robert kastade ut sin ref, men
innan han fick någon känning hade Marie en tyngd på
betet, drog upp den, och fann två krabbor i stället för
en. I detsamma ropade Frank: »Nu har jag fått en
också! Den är mycket tung, hjelp mig Robert, han tar
refven ifrån mm.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
