Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
skulle få följa med, hvilket annars alltid var hans glädje.
Marie anmärkte att det såg ut såsom skulle hunden
förstå det som Robert talat. Harald medgaf det och
yttrade att dessa djur förstå mer än man ofta tror dem
om. Han hörde förmodligen ordet koppel — hvilket han
tillräckligt ofta hört uttalas, och väl erfarit hvad som
brukar följa derpå. Men emedan Mars icke förstod sig
på att jaga båtar, så tjente det till intet att låta
honom medfölja. Han blef mycket misslynt, det såg man
tydligt på hela hans sätt. Efter nya råd och
tillsägelser till de yngre syskonen, var man åter i begrepp att
gå, då Marie frågade hvad hon skulle göra, ifall båten
komme flytande ur viken med det utgående vattnet? —
Eller om hon, af någon anledning, ville kalla på dem —
huru hon då skulle göra.
»Det var bra att du föll på den tanken», —
berömde henne Robert; »jag skall ladda "Wilhelms bössa;
den får du då skjuta af, såsom signal för oss att
genast komma hem.»
Det visste Robert att hon kunde göra, ty fadren
hade lärt henne det, likasom han lärt henne att rida
och simma. Jemnförd med andra flickor var hon,
oaktadt sin fina qvinlighet, en liten hjeltinna.
Med många tillönskningar och afskedsord gingo de
båda rekognoscörerne åstad. De gingo rakt igenom
skogen till deras första fiskställe, vid vikens slut i kärret.
De stodo på en hög punkt, men kunde åt intet håll
något upptäcka. Då vände de sig åt annat håll och
följde kärrets strand så nära som de kunde, fastän de
dervid nödgades göra många krokvägar omkring dess
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
