Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
skogen, der man väntade sig finna vildt. Harald gaf
Mars en vink att söka, hvilket han genast gjorde med
ett skutt in mellan träd och buskar.
»Det är således din mening att jaga tyst?»
frågade Robert. »Om så är», tillade han, »så får du
komma ihåg att jag behöfver veta huru det tillgår. Det är
då bäst att du säger mig sättet, så att jag icke begår
något fel och skämmer jagten. Huru skall man veta
hvar vildbrådet finnes, då hunden icke drifver med skall?»
»Man får veta det på flera sätt», svarade han.
»En del jägare finna det sjelfve genom skärpt
uppmärksamhet och goda ögon eller genom spårande; andra
förmedelst hundens särskilda dressering — såsom vi nu
förvänta. Det sista är det lättaste, om hunden är god.
När Mars finner ett spår går han rakt framför oss; vi
skola då följa efter honom. Ju närmare han kommer
inpå färska slag, desto varsammare går han, till dess
han slutligen blir så varsam och smygande som en katt.
Då får jägaren vara lika försigtig. Om skogen är tät,
så att man icke kan se djuret förr än man kommer
alldeles inpå det, beror lyckan af den qvickhet med
hvilken man skjuter; men om skogen deremot är gles, så
att man kan se djuren på långt håll och följaktligen
sjelf kan bli sedd på långt håll, måste man taga skydd
bakom något högt föremål, eller, då man som nu är
fallet, är två, delar man sig så att den ene gör en lång
omväg för att möta eller genskjuta det vilda »
»Man kan väl inte komma fram till vildbrådet vid
fullt dagsljus och på öppen mark?» invände Robert.
»Jo, just det», svarade Harald; »det går lätt för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
