Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Harald menade att man nu lärt sig att värdera en
sådan förmån sedan man erfarit saknaden deraf. Han
berättade med anledning af denna tanke, att han en gång
varit med sin moder på en resa igenom Indianernas
område. »Hon sjuknade och vi blefvo i hög grad ängsliga,
emedan en osämja hade uppkommit och ett indiankrig
hotade att utbryta. Hvilken ångest vi voro uti! Hvarje
morgon talade vi om huru tacksamma vi skulle vara om
vi icke blefve skalperade innan aftonen; men då vi
kommit lyckligt hem i all trygghet, betänkte vi aldrig huru
lyckligt det var att ingen morgon behöfva frukta något
sådant.»
»Må vara då!» anmärkte Robert; »jag tror i alla
fall att vi skulle känna oss glada om vi hade eld och
ett skydd för den. Skulle vi icke kunna hitta på ett
sätt att åstadkomma det?»
Slutet på samtalet var att man tyckte sig kunna
begagna båtens suntält, som de lyckligtvis upptagit jemte
seglen. Detta var väl, på en sådan mindre farkost som
deras varit, icke mycket stort, men det kunde ju i alla
fall användas, och det skedde, fastän icke utan något
arbete och jemkningar.
Emot förmodan minskades regnandet inemot
middagen, och långt före solnedgången hade jorden torkat så
mycket, och träden så afdrupit, att gossarne kunde
företaga sitt arbete med att samla till vedförrådet. Man tog
dervid både löfved och barrved. Af den sednare sorten
fanns öfverflöd af sådan som var kådig. Den höggs i
långa spjälor och stickor till tändved; men tillgången och
den lämpliga beskaffenheten gjorde att Harald föll på den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
