Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
goda nyheter i stället för ledsamma — kanske ett segel
synligt på hafvet. Robert lågade af längtan.
Ett starkt »hålla!» väckte Franks uppmärksamhet;
han sprang hastigt emot de ankommande.
»Hur är det?» frågade Robert; men Frank svarade
icke, men kom med glad min, och talte så fort att han
hindrade alla frågor.
»Ha! ha! Jag visste nog att jag skulle få er hem;
var det inte starkt och duktigt? hvasa?»
»Har du kanske blåst på snäckan?»
»Ja, det gjorde jag. Jag blåste, såsom Harald lärt
oss att vi skulle blåsa då vi ville hafva er hem!»
»Men kära du!» förebrådde honom Harald; »det
var ju alarm-signal som vi hörde. Det betydde att det
händt något märkligt, hvad var det då?
»Du stygga byting! tilltalade honom Robert
alldeles otålig. »Du har ju fasligt skrämt oss. Marie!
hvarför tillät du honom att så skrämma oss?»
»Jag kunde icke hindra det; jag var bortgången,
och hade velat hafva honom med, men han ville icke.
När jag kommit ett stycke bort fick jag höra signaler
och trodde först att det var ifrån Sam, så att jag
skyndade hem med de få snäckor, jag hunnit samla. När jag
kommit upp på den högre trakten såg jag den der lilla
apan sitta med snäckan.»
»Nå! gick det inte bra på allt vis?» frågade gossen.
Han såg så oskyldig ut att man fann blåsningen
aldrig varit åsyftad såsom skälmstycke, så att gossarne,
i all förargelse måste skratta åt hela äfventyret, och åt
det halft lustiga och halft sura utseendet på Frank när
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
