Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
säkerhet vara din egen vägvisare genom skogarne,
aldrahelst der det, såsom här, icke någorstädes är en mil till
hafsstranden.»
Robert tackade uppriktigt och hjertligt för dessa
underrättelser, som han försäkrade hafva synnerligen
lättat hans sinne från ett stort bekymmer som han haft
vid föreställningen om att ensam passera igenom skogen.
»Dina föreskrifter hafva gifvit mig full tillförsigt; jag vet
nu att då jag förut låtit förvilla mig af träden, skall jag
deremot nu hädanefter halva dem till säkra ledare.»
Han tog sin bössa, lockade på Mars, och nickade
åt Frank, i tanka att han skulle komma med, men Frank
som hört på det föregående samtalet, hade, inom sig,
beslutit att icke gå med till skogen. Han satte sig vid
Opossumburen, och tog ingen notis om hvarken bössa eller
hund eller Robert.
Robert ropade honom med uppmuntrande ton, men
Frank betackade sig, och förklarade att han icke hade
någon lust att gå vilse i skogen; det menade han skulle
»inte vara roligt»; heldre vill han vara hemma och sköta
kusin Haralds fot, o. s. v.
»Blif qvar då!» yttrade Robert förtretad; »jag
glömde att du är en barnunge!»
Men Harald, som kände Frank för att vara en
ganska uthållig fotgängare, och tillika visste att Robert
gerna hade sällskap, hviskade till den lille: »Han går icke
vilse han sjelf. Dessutom tror jag nog att han kommer
att skjuta en hjort; och möjligtvis kan det bli fråga om
att fånga ännu en hjortkalf till kamrat åt Dora!»
Frank tog då sin mössa, och ropade efter Robert:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
