Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ligt att qvarlemna Mars, ehuru han var dresserad.
Robert gick derföre ensam, törsedd med en bok i fall han
skulle få sitta länge på sin vakt.
När han kom fram blef hans första omsorg att se
efter huruvida den utströdda lockmaten var orörd, såsom
den ock befanns. Han satte sig ned för att läsa, men
tittade alltemellanåt genom öppningen på skärmen, för
att se om några foglar skulle synas till, men ingenting
hördes mer än hans eget hjertas slag, utom att då och
då barksmulor och barr kommo ned, fällda utaf en ekorre
som satt i ett träd öfver honom. Den bok, han
medtagit, var en volym af Shakespeares arbeten, och han
blef snart så intagen i ett dramas händelser att han
glömde hvar han var och hvad han var, till dess ett
knäppande ljud väckte hans uppmärksamhet. Det måtte
ha varit ett större djur, ty trampet var tungt. Det
kom närmare. Robert tog upp bössan, som han förut
haft liggande på sitt knä; dock syntes intet. Men snart
hördes ett brakande af någon bruten gren. Allehanda
smulor föllo snart ned ifrån ett träd, på sidan om
honom. Han antog då att det varit en ekorre. »Ja, det
är det! det är det!» afgjorde han för sig sjelf.
Men det var ingen ekorre, och om Robert varit
mer erfaren skogsvandrare så hade han helt enkelt gått
hem. Men han var djupare inkommen i sin läsning än
i jagtlynnet; fördenskull fortsatte han åter dermed, och
stannade endast för att riktigt sammanhålla hela gängen
af dramat. Då såg han något ludet, liksom en yfvig
ekorrsvans något upp i trädet på en grof gren, men
något på sidan. När han såg dit, tyckte han sig se huf-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
