Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Ack! att jag varit med!» suckade Harald som
med sorg betraktade sin skadade fot. Robert medgaf att
det skalle varit honom en stor hugnad.
»Det var ett ruskigt ögonblick då du, efter fågelns
fällande afsköt din andra pipa, med det svaga skottet,
och då panthern rusade fram! Du ansåg dig väl förlorad»,
yttrade Harald.
»Nej! jag var häftigt skakad, men jag ansåg mig
icke så», svarade Robert.
»Nej! det är också rätt; så länge något återstår
att göra, får man icke anse sig förlorad. Men hvad
tänkte du i det ögonblicket? Man tänker i yttersta
stunden så fort och så mycket, att jag väl ville höra huru
det var med dig. Säg hur det var!»
»Först och främst rann den ena tankeblixten fram
efter den andra, utan att jag hade tid att utföra
någondera, utom att jag var i ordning att nyttja kolfven.
Först ämnade jag springa undan, men icke längre än till
dess panthern rusade fram. Så tänkte jag också på livad
pappa sagt mig, att menniskans öga fixeradt på
vilddjurets blickar skall verka hejdande, men det skall väl då
vara starkare blickar än mina, ty jag var ytterst rädd.
Min nästa tanka var att aftaga mössan och kasta den,
liksom vore den ett vapen. (En fru i Ostindien hade frälst
sig och sitt sällskap med att rusa på en tiger med ett
uppspändt paraply.) En annan plan var efter en händelse
i Georgien, der en neger dödade tigern med sin knif.
Men låt oss nu tala om huru vi skola göra med
pantherns kropp. Skall den få ligga qvar, eller skola vi
bringa honom hit till tältet?»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
