Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
nio spikar i form såsom W, och i den andra sju i
form såsom ett H, ty han hette Wilhelm Harper. Nå
se hit! här är också H.»
Det fanns intet tvifvel på det riktiga i Franks
tolkning. Men hvilken kunde då den andra varit? De
spåren voro tryckta utaf en fin, väl formad stöfvel.
Barnens hjerta svarade. Marie brast i gråt, och Frank
kastade sig ned och lade sitt våta kindben på detta älskade
fotspår.
Men denne älskade, efterlängtade — var borta, —
och hade varit dem så nära! — bortgången utan
något tecken, — kanske han icke var borta? kanske
kunde en hög rök återkalla honom om skotten icke märktes?
Harald skyndade till flaggstången och tände det bränsle
som man förut der samlat till en vårdkase. Köken steg
högt upp, så att den snart sågs af de öfriga som voro
något ifrån honom; men snart hörde de hans rop, och
skyndade dit. När de kommit till honom sade han: »Se
här är ett papper spikadt på barken på ett träd. Der
står med stora bokstäfver:
»Femtusen dollars belöning
betalas tacksamt åt den som kan återförskaffa ett
båtsällskap som gick ut ifrån Tampa Bay den 9 sistlidne
Oktober. Farkosten släpades bort af en djefvulsfisk, och
när den sist syntes var det nära denna ö. Sällskapet
bestod af min systerson Harald Mac Intosh, nära femton
år gammal, med svart hår och mörka ögon; — och mina
barn: Robert Gordon, fjorton är; Marie Gordon, elfva och
Frank Gordon sju år; alla dessa tre hade ljust hår och
blå ögon.
8
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
