- Project Runeberg -  Robert och Harald eller De unga jägarne i Amerikas vildskogar /
175

(1870) [MARC] Translator: Georg Swederus - Tema: Hunting and wildlife
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

175

tagit; han hade mycket väl sett det uppifrån sin höga
sittpunkt i trädet. Han visade dem noga. Men det var
tillräckligt att Mars fått slag på djuret (d. v. s. lukt af
det). Han visade sig mycket uppretad och trafvade raskt
framåt. De följde honom till en mossig kärrtrakt der
björnen syntes hafva vältat sig och dragit tillsammans
våt mossa för att svalka sina brända ramar. Vidare
kommo de efter hunden till en annan punkt der han
visade sådan uppretning att man förstod björnen vara nära.
Man hörde honom snart huru han pustade och emellanåt
mumlade svagt, till tecken att han hörde fiender komma.
Men han lärer icke funnit sig tillräckligt välmående för
att ingå i strid. Han klängde upp i ett tjockt träd, så
att han, då yngiingarne framkommo, satt några fot högt
på stammen. Båda ville skjuta, men Harald bad att få
skjuta honom studsarekulan genom hufvudet medan Robert
höll sig beredd i fall björnen icke skulle dö i ögonblicket,

Han gick fram på tio stegs afstånd ifrån trädet,
stödde bössan mot ett annat träd och sigtade med största
noggrannhet utan att sjelf för öfrigt röra en muskel. En
blixt och knallen, och det stora kreaturet föll som en
tung säck ned på marken. Det blef så i ögonblicket
slut med honom att Roberts åtgärd icke behöfdes.

»Der få vi goda stekar af det odjuret!» sade
Harald, som sökte dölja sin rörelse med att tala om nyttan.
Men han kände sig skakad. Hans nästa anmärkning var
mera naturlig: »Hvilka klor och käftar! Det var icke
underligt att Marie dånade; men man måste ändå medge
att hon är en duktig flicka!»

Deri instämde Robert, med tillägg att icke en ibland

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 16:24:08 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/robert/0185.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free