Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Gentleman! jag vill dela med dig, det är för mycket
för en!»
Örnen tycktes tänka annorlunda, och försökte flyga
upp i ett träd med sitt byte, men förföljd, släppte han
sitt rof och slog upp i ett närstående träd, för att se
huru hans afundsmän ämnade göra.
En fisk är snart kokad om man har eld; men
Harald hade ingen eld, och hvad som var värre, intet
medel att förskaffa sig den, ty elddonen voro lemnade
hemma, och förladdningen i bössan var icke så beskaffad att
den kunde tändas af ett skott.
»Låna mig din klocka för ett ögonblick, så torde
du få eld!» bad Robert. Harald såg på honom med en
förvåning som icke blifvit större om Robert velat skaffa
eld med att blanda sand och vatten. Han lemnade
honom uret, och såg nyfiket på hvad han skulle företaga.
Han bad likväl att Robert icke skulle fara illa med det.
Robert betraktade den högt kullriga ytan (ty uret var
af gammaldags form så att den liknade delen af ett klot).
»Jag tror att det skall lyckas», sade han sedan han
besett glaset.
Derefter samlade han torr multnad ved och lade
den på marken. I urglaset slog han vatten och fästade
det ofvanför vedmuddret, jemnade afståndet och visade
Harald att han fick en någorlunda sammandragen
brännpunkt af solstrålarne som gingo igenom denna vattenlins.
Det är till att märka, att det var middagstid så att
solen stod nära midtöfver dem. Det visade sig också snart
att det torra muddret började röka, men tog icke eld,
ty solstrålarne föllo icke rätt igenom, emedan glaset med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
