Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kapitel 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
på livet, det enda vi kunna säga är att utan
äggvita – intet liv, men därav följer väl knappast
omvändningen: så snart det finns äggvita finns
det liv. Det är det han tror. Och han tror, att han
skall bli i stånd att bygga upp ett äggviteämne på
sitt laboratorium, som är så komplicerat att det
lever. Framställa liv på laboratorium!
Vore han med mig i dag skulle han begripa, att livet
inte är ett statiskt problem, som han tror, utan ett
dynamiskt. Att hans ynkliga lilla laboratorium inte
räcker till för att göra, vad naturen själv kanske
behövt årmillioner att älska och piska, att svettas
och frysa fram. Att livet är någonting, som den döda
materien varit tvungen att lära sig i naturens skola,
och att de enda elever, som voro nog intelligenta
att lära sig leva, voro de urceller, som gåvo upphov
till oss som leva nu. Att det behövs ett tålamod,
som sträcker sig över geologiska tidsåldrar för att
lära någon leva, som inte redan gör det. Och det
tålamodet tror jag inte ens titulus Ritter besitter.
Jag skäms nästan för mig själv, där jag strävar
vidare i solskenet, för att jag tagit i så hårt med
den stackars Ritter, som kanske i själva verket är en
hedersprick. Men just nu tycker jag problemet ligger
så klart, att där inte finns några dunkla punkter, och
varför skall han då ha andra åsikter än jag.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
