Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kapitel 3
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Andréen frågar: – Har du läst den där artikeln, som
förekom häromdagen i Dicksons Review, om "Utvecklingen
och framtiden"?
Jag kan inte påminna mig.
– Författaren tillhör tydligen den klassiska,
doktrinära typen av utvecklingsprofeter, säger
Andréen. Jag tror, han skulle roa dig. I slutet låter
han skina igenom en uppfattning, att människan är en
atavism i sin nuvarande form, och att hon utvecklas i
riktning mot maskinen. Han går ändå längre, han säger,
att detta skall bli hennes räddning.
Vad är egentligen skillnaden mellan människor och
maskiner? Kan man kanske enklast uttrycka den så, att
maskinen alltid handlar logiskt, den handlar alltid på
ett visst sätt under givna förutsättningar, men det
gör inte alltid människan. Hon har privilegiet att
ibland vara ologisk. En människa kan göra dumheter,
men det kan inte en maskin.
Men är det nu så säkert, att vi gå mot släkten,
som bli mer och mer medvetna, handla mer och mer
efter logiska resonemang? Jag är inte säker på
det. Tvärtom tycker jag, det finns många tecken,
som peka i motsatt riktning. Och jag är glad över
det. Ty det finns en människa i världshistorien, som
alltid varit mig outsägligt motbjudande, och det är
Sokrates. Han måste vara denne professors – han var
tysk, eller hur? – ideal, en människa, som närmar sig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
