Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kapitel 6
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
– Du är dig lik, sade Irène. Hon har kanske rätt. Det,
hon ser hos mig, är möjligen sådant, som aldrig förändras.
*
Dagen har varit händelserik, och när jag ligger här
i mörkret utan att kunna sova, låter jag allt, som
skett, passera revy för mig. Det är en hel evighet,
sedan jag lämnade Stockholm, fastän det mätt på
klockan bara är ett och ett halvt dygn. Men för
sig själv mäter man ju inte tiden i timmar utan i
upplevelser, och när upplevelserna äro så friska
som nu, blir deras händelsevärde stort, och tiden
förefaller oerhört utdragen. Jag känner mig bragt ur
jämvikten, som i en dröm, då man ej kan hålla fast
vid verkligheten utan känner, hur den i varje sekund
är i färd att glida en ur händerna. Jag kunde nästan
tänka mig att vakna upp i mitt eget laboratorium igen
och konstatera, att allt varit en dröm.
Det är en ganska underlig sak att vara
vetenskapsman. Det är inget yrke i vanlig mening
utan snarare en inställning. Man föds med lusten att
analysera, vad man ser och upplever, att renodla
fakta och dra musten av dem. Eller rättare sagt:
man föds med oförmåga att låta bli att analysera
och så vidare. Man lämnar till slut ingenting
i fred, ingenting blir heligt för den verklige
vetenskapsmannen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
