Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kapitel 6
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
vänder huvudet en aning åt vänster, ser jag ut
genom fönstret, där kanten på det framskjutande
verandataket och markens avlägsna horisontlinje
begränsa ett synfält av kvällshimmeln. Det är så
mörkt, att den enda skillnaden mellan himmel och jord
är stjärnorna, som sitta på den förra – en avsevärd
skillnad för resten – dessa klara afrikanska stjärnor,
som lysa från sin blåsvarta bakgrund, klarare än några
stjärnor, jag förut sett lysa. Tystnaden är så djup,
att den känns full av alla möjliga röster, det är
inte tystnaden hos en tom tunna utan tystnaden hos en
dunkudde. Är det kanske så, att tystnaden har toner
likaväl som ljudet? Ett ljud utifrån, kanske något
vilddjursläte, stör inte stillheten utan smälter in
i den, som en ton i en harmoni.
Stjärnorna föra mina tankar på något sätt till Tore.
Vi åto lunch tillsammans, innan han och Mac Logan
startade, och jag fick tillfälle att titta lite
närmare på honom. Det finns någonting hos honom,
som inte är den gamle Tore från fordom. Vi pratade
på ganska friskt under måltiden, minnen från förr
haglade i luften och gamla vänner och bekanta fingo
passera revy, men hela tiden hade jag en känsla, att
Tore var långt därifrån, försjunken i egna tankar,
fastän han pratade och skämtade lika friskt som vi andra.
Förnimmelsen var så stark, att jag till slut började
söka efter förklaringsgrunder, dock utan att finna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
