Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kapitel 6
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
utrotandet av malaria och sömnsjuka. Försök bara att
göra intellektuella ansträngningar i trettiofem till
fyrtio graders temperatur, så skall ni förstå vad
jag menar.
Mina rum ligga framför matsalen, mot husets framsida
alltså, och Irène och jag slogo oss ned där utanför
på verandan efter middagen, medan Andréen drog sig
tillbaka för att sova.
Det blev ett lite underligt möte. Vi sutto där och
småpratade, som man gör, när man möts efter lång
skilsmässa, förtroligare än någonsin. Man är alltid
förtroligare med en kvinna, som delat ens förflutna
än med en, som skall dela ens framtid. Mörkret var
så tätt, att vi nätt och jämnt urskilde varandras
gestalter. Det är lätt att tala då. Vi läto orden
falla, som de ville, och följde associationernas
nyckfulla gång utan att pressa fram någon bestämd
avsikt med vårt samtal.
– Har du varit lycklig? frågade jag.
Hon dröjde en smula med svaret. – Vad är lyckan
egentligen? Äktenskaplig lycka? Naturligtvis ha Tore
och jag varit gränslöst lyckliga tillsammans. Jag tror
för resten inte, att något äktenskap behövde vara
olyckligt, om bara båda parterna försökte bära mera
än sin del av bördan och aldrig talade om det.
Men när man var ung, menade man i alla fall andra
saker med lyckan. Något, som man inte kunde definiera,
men som man kände fanns. Nu tycker jag mig ha
upptäckt, att den lyckan alltid är någonting annat.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
