Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kapitel 8
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Tore tystnade. Hans min och röst, som under talet då
och då lyst upp, när han berörde någon intressant
detalj eller originell idé, hade så småningom
medan berättelsen fortskred blivit allvarligare och
allvarligare, som om han blivit mer och mer varse,
att saken ej tilläte skämt, som om detta, som han
börjat i en nästan lättsinnig sinnesstämning – Tore
börjar gärna sina undersökningar på det sättet – fört
fram mot allvarligare konsekvenser, än han kunnat
förutse och ana.
En vetenskapsman, som ser hur en undersökningsserie
vrider sig lös från den bana, han trott den följa,
och ger sig i väg i helt annan riktning, känner
sig ungefär som en fader, som ställts inför en
initiativkraftig son och inte vet, varthän dennes
initiativ skall föra, till ont eller gott.
Tore samlade ihop sig igen.
– Var slutade jag? Jo, det var sant. Vi fortsatte
alltså med strålningsförsöken. Vi hade gått igenom
hela serien av vanliga radiovågor från mycket
hög våglängd ända ned till de ultrakorta, vissa
fraktioner behövde vi ju ej generera själva, så full
med radiovågor som rymden är, vidare förbi spektrums
osynliga och synliga delar, till och med alltså det
vanliga ljuset och det ultravioletta togo vi med för
säkerhets skull, och in i röntgenstrålarnas område utan
att få några positiva utslag. Vi kunde överhuvud inte peka
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
