Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kapitel 8
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Nu hade vi alltså i små etapper hunnit ungefär
första fjärdedelen av skalan runt, utan att något
inträffat. Jag hade suttit och fört anteckningar och
reste mig från skrivbordet för att gå in i vågrummet
och vrida visaren över till nästa intervall.
När jag kom tillbaka, stod roboten och höll armen
rakt utsträckt framför sig.
Seså, för tusan, tänkte jag, nu har någon kontakt
lossnat i mekanismen, så det blivit kortslutning,
varpå jag gick in och slog ifrån generatorn. Medan jag
höll på vid instrumenttavlan, kom Mac Logan in. Han
var alldeles blek och såg upprörd ut. Jag trodde,
att solen gjort honom illamående, så jag frågade: "Hur
är det fatt?"
"Herre Gud", sade han, "jag råkade titta genom
fönstret. Jag såg det också."
"Såg vad?"
"Att roboten rörde sig!"
Och han hade alldeles rätt. Roboten hade rört sig.
Det var första gången det inträffade. Sedan dess ha
våra fortsatta experiment klarlagt, att det finns ett
våglängdsområde, vars övre gräns vi ännu ej fixerat,
som har förmågan att röra mina robotar, eller om
du hellre vill uttrycka saken så, som påverkar döda
människors hjärnor, så att de fungerar.
Tore hade börjat gå fram och tillbaka på golvet,
rastlöst, medan han talade. Han såg minst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
