Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kapitel 14
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
men det kan också hända, att de alldeles sluta upp.
– Jaså.
Hon gick omkring i laboratoriet en stund och öppnade
skåpdörrar och tittade på hyllor, medan jag förstrött
tittade på Tores robotar, som gjorde sina konster på
gräsplanen.
Så kom hon tillbaka till mig, som om hon fattat ett beslut.
– Du sade, att ingen människa vet, vad som
inträffar, ifall jag slår över handtaget inom det
förbjudna området, sade hon.
– Nej, det vet ingen, sade jag och undrade, vart
hon tänkte komma.
– Där har jag en möjlighet att ställa min fråga, sade hon.
Jag förstod inte.
– Förstår du inte, jag slår över handtaget och ser,
vad resultatet blir. Jag vill ge Gud en chans att
tala till just mig, att svara på min fråga. Likaväl
som man kan räkna gatstenar eller slå med tärningar
eller sätta fingret på en boksida och se efter vilket
ord, som står där, kan jag se efter, huru robotarna
bete sig. Om bara Gud vill ge mig ett svar, skall
jag nog förstå att tolka det.
Synpunkten var så överraskande, att jag blev sittande ett
ögonblick utan att riktigt förstå. Jag hade, uppriktigt sagt,
inte väntat mig något dylikt av Irène. Hon tillhör inte
den hysteriska kvinnotyp, som à tout prix vill avslöja
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
