Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kokerskan, som just var färdig att gå.
Också hon gallskrek när hon fick se mig,
och i sin brådska tappade hon en
handkappsäck, hvari hon packat sina
tillhörigheter. Hon rusade skrikande sin väg och
sprang utåt gatan. Jag kan ännu höra
hur hon skrek. Vi brukade inte bära
oss åt på det sättet vid vanliga
sjukdomsfall, ser ni. Då voro vi alltid lugna och
skickade efter doktorer och sjuksköterskor,
och de visste alltid hvad som behöfde
göras. Men nu var det en helt annan
sak. Pesten kom så plötsligt och dödade
så fort och slog aldrig miste. Så snart
någon blef skarlakansröd i ansiktet var
han dödens säkra rof. Man hörde aldrig
talas om att någon öfvervann sjukdomen.
»Jag var ensam i mitt stora hus. Redan
många gånger förut har jag sagt er, att vi
på den tiden kunde tala med hvarandra
genom trådar eller tvärs igenom luften. Nå
— det ringde i telefon, och det var min bror
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
