Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
en stolt krökning på halsen och vildt
flammande ögon, insupande den
saltbemängda hafsluften.
»Hvad är det du ser?» frågade gubben.
»Hästar», svarade Edwin. »Första
gången jag ser dem vid stranden. Det är nog
så, att bergslejonen ha blifvit så många
att de ha drifvit hästarna hit ner.»
Den sjunkande solen kastade röda knippen
af strålar i solfjädersform från den af
drifvande moln dolda horisonten. Och icke
långt ifrån land kraflade sig sjölejonen
upp på de svarta klipporna i det hvita
återsvallande skummet, uppstämde sin
gamla urtida sång och kämpade för sin
kärlek ...
»Kom, farfar!» manade Edwin.
Och den gamle mannen och hans sonson,
klädda i djurhudar som barbarer, veko
af inåt vägen genom skogen, där getterna
gått fram.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
