- Project Runeberg -  Den röde guden /
7

(1920) [MARC] Author: Jack London Translator: Ernst Lundquist
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den röde Guden

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

men också hundra, så väl höllo de sig dolda. Att några
av dem svingat sig upp i träden och förflyttade sig
framåt där uppe i djungeltaket, det var han säker på,
men det enda han någonsin såg var en skymtande
skugga då och då. Inga bågsträngar spändes, så vidt
han kunde höra, men litet emellan veno små pilar
förbi honom — varifrån de avskötos visste han inte
— eller träffade trädstammar och föllo till marken
bredvid honom. De hade benspetsar och fjäderskaft,
och fjädrarna, som ryckts ur kolibribröst, skimrade
som juveler.

En gång — nu, så långt efteråt, smålog han vid
tanken därpå — hade han ovanför sig upptäckt en
skugga, som ögonblickligen stannade då han riktade
sin blick uppåt. Han kunde ej urskilja någonting,
men han beslöt att våga risken och hade fyrat av en
väldig laddning av grova hagel. Skrikande som en
ursinnig katt hade skuggan ramlat ner genom de
trädhöga ormbunkarna och orkidéerna och dunsat i
marken vid hans fötter och alltjämt tjutande av raseri
och smärta, huggit tänderna i vristen på hans
bastanta stövlar. Han å sin sida var ej sysslolös, och
med sin lediga fot hade han gjort slut på tjutet.
Sedan dess hade Bassett blivit så van vid
vildmanslivet att han småskrattade av förtjusning, då detta
minne dök upp för honom.

En sådan natt det sedan blev! Det var icke
underligt att han ådragit sig så våldsamma och mångfaldigt
varierande feberanfall, tänkte han, då han påminde
sig den sömnlösa, kvalfulla natten, då hans sårs
smärtor voro ett intet i jämförelse med de tusentals
moskit-styngen. Det hade ej varit möjligt att undgå dem, ty

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 16:25:16 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/rodeguden/0011.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free