- Project Runeberg -  Den röde guden /
13

(1920) [MARC] Author: Jack London Translator: Ernst Lundquist
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den röde Guden

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

hennes vänstra örsnibb. Svansen hade så nyss blivit
avhuggen, att det ännu rann blod från dess ända ner
på hennes axel och stelnade där som droppar från
ett vaxljus. Och hennes ansikte! Ett förvridet och
skrumpet komplex av aplika drag med uppåtvända
mongoliska näsborrar, en mun som kneps in nedanför
en lång överläpp och oförmedlat övergick i en
inåtriktad haka och ett par plirande jämmerliga ögon
som blinkade alldeles som en markatta blinkar
mellan burens järnstänger.

Ej ens vattnet som hon bar till honom i ett löv eller
den gamla halvskämda bit grisstek hon bjöd honom
på kunde på minsta sätt försona honom med hennes
groteska fulhet. Då han ätit slappt en stund blundade
han för att slippa se henne, fastän hon oupphörligt
petade hans ögon öppna för att titta på deras blå
färg. Sedan kom ljudet. Han visste att det var
närmare, mycket närmare, och fastän han gått så långa
tröttsamma vägar efter det, visste han att det ännu var
många timmars väg till det. Det gjorde en
överraskande verkan på henne. Hon vred sig med
bortvändt ansikte, stönade och hackade tänderna av rädsla.
Men sedan det levat med fullt liv i en timme,
tillslöt han ögonen och föll i sömn, medan Balatta
sopade flugorna av honom.

Då han vaknade var det natt, och hon var borta.
Men han kände ny styrka, och numera för grundligt
inympad med moskitgift för att vidare lida av
inflammation slöt han sina ögon och sov oavbrutet till
soluppgången. Om en stund kom Balatta tillbaka och
hade med sig ett halvt dussin kvinnor som, ehuru
fula, tydligen ej voro så vanskapliga som hon. Hon

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 16:25:16 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/rodeguden/0017.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free